Bostadsrättsföreningen Flormansgården ligger på en tidigare jordbruksmark kallad Prennelyckan. I början av 1900-taler upptogs den dels av trädgårdsmästeri, dels av järnvägen Lund-Revinge.

1905 upprättades en styckningsplan för bebyggelse av området och gator drogs. Vår gata hette ursprungligen Torsgatan, men döptes om till Flormansgatan efter professor Arvid Henrik Florman (1761-1840), en pionjär inom svensk veterinärmedicin. Florman har också indirekt gett namn åt vår förening, som bildades 24/8 1935 med syfte att uppföra bostadshus på tomten Prennelyckan 3 (numera 12). Denna hade samma år köpts av byggmästare Nils Tatis Andersson, som tillsammans med föreningen utgjorde byggherre.

Arkitekt var Alfred Persson och huset uppfördes 1935-36, som det andra huset i området (Flormansgatan 2 stod klart redan året innan, nr 6 och 8 byggdes 1937-38, med samma byggherre Andersson). Föreningen hade då som nu 16 lägenheter.  Det går att läsa mer om A Persson här.

De ursprungliga medlemmarna var till stor del arbetare eller hantverkare. I församlingsboken förekommer titlar som murare, målare, typograf, rörläggare, gravör etc. Man var betydligt mer trångbodda än idag, då flera lägenheter beboddes av större familjer. Inflyttningsåret 1936 var det totala antalet boende ca 50 stycken med en enskild familj med fem personer (tre vuxna, två barn) som rekord. Endast en ensamstående kvinna fanns bland de ursprungliga medlemmarna. Årsavgiften var 520-697 kr. En industriarbetare tjänade då ca 6 kr/dag. Kontinuiteten i boendet var länge hög. Vissa av de ursprungliga medlemmarna bodde kvar ännu på 1970-talet!

På senare år har omsättningen på lägenheter varit högre och medelåldern i föreningen relativt låg, vilket dock inte förefaller ha minskat medlemmarnas ansvarskänsla för huset.

Mer historik om kvarteret, tomterna och fastigheterna;

Prennelyckan var en uppodlad odaljord, idag ungefär motsvarande kvarteren Beväringen och Prennelyckan, södra halvan av kv Apeln samt delar av kv Lund Södra. Den tillhörde de områden som administrativt lydde under staden, se Lilla Råby och Prennelyckan. Lyckan var delad i två delar, Prennelyckan 1 och 2. Nr 1 ägdes av vågmästare Carl Olsson som hade ett trädgårdsmästeri där tills området 1904 köptes av Lund-Refvinge Jernvägsaktiebolag. Delar av marken användes till stationsområde, men för resten av Prennelyckan 1 upprättades 1905 en styckningsplan omfattande 18 byggnadstomter, betecknade 1 A-S, i huvudsak uppdelade på två kvarter, samt två gator kallade Odingatan och Torsgatan. De senare är numera omdöpta till Norbergsgatan och Flormansgatan.

En del av tomterna i grannkvarteren såldes men marken i kvarteret Prennelyckan stannade i järnvägens ägo tills cementgjuterifirman Joh Malm & C:o köpte kvarteret 1920. Året därpå uppfördes vid Norbergsgatan en ”materialbyggnad”, en envåningslänga klädd med liggande träpanel. När John Malm dog 1925 såldes de två nordligaste tomterna och 1926 köpte en lantbrukare resten av kvarteret. Det skulle komma att dröja ännu ett antal år innan kvarteret blev bebyggt, men 1934 köpte eslövsbyggmästaren Johan Nilsson de två nordligaste tomterna och 1935 uppfördes där två fyravåningshus ritade av eslövsarkitekten Helge Barkenius. Samma år köpte byggmästaren Nils Tatis Andersson de resterande tomterna i kvarteret och 1939 var även de bebyggda. Huset på tomten nr 11 var ett hyreshus, men alla de andra fastigheterna ombildades under byggtiden till bostadsrättsföreningar. Även huset på nr 11 övertogs 1980 av en bostadsrättsförening.

I enlighet med funktionalismens idéer har bebyggelsen i kvarteret lagts i parallella nord-sydliga längor, medan den norra och södra kvarterslinjen inte har slutits. Bebyggelsen är dock för tät för att man skulle få den av funktionalismen eftersträvade ljusa och luftiga stadsbilden. Merparten av de ca 200 bostäderna kom att utgöras av smålägenheter. Över hälften bestod av ettor, medan det i hela kvarteret endast fanns fem treor, vilket var mindre än antalet enkelrum. Trots att tre olika arkitekter har varit verksamma i kvarteret har bebyggelsen en enhetlig karaktär, och man missar lätt att de bägge husraderna består av flera separata fastigheter. Det är de bägge av Helge Barkenius ritade husen i norr som har fått bilda gemensam utgångspunkt för hela kvarteret.

Genomgående drag var de ljusa putsfasaderna, den gemensamma takfotshöjden och de kraftiga takfotslådorna som skulle dölja de flacka sadeltaken och ge intryck av att husen hade plana tak. Förgårdarna längs med gatorna är ett karaktäristiskt drag. De skulle hållas planterade och inhägnades vanligen av låga, dekorativa järnstaket. I detaljerna skiljer husen sig åt och under de senaste decennierna har helheten i viss mån slagits sönder då flera fasader har klätts in med olika sorters fasadplattor. Det vore önskvärt om putsfasaderna kunde återställas. Speciell uppmärksamhet är de dekorationsmålningar som är bevarade i flera av trapphusen värda.

Fastigheten var ursprungligen målad i ljusgrönt med blåmålade fönster.

Nuvarande utformning av fasad och färgsättning togs fram i samarbete mellan styrelsen i Brf Flormansgården och arkitekt Frida Nerdal samt efter konsultation med stadsantikvarie Henrik Borg. Färdigställandet av renoveringen av fasad, fönster och balkonger skedde med hjälp av Byggproduktion i Skåne AB och projektledare Ulf Kilenstam 2020-2022.